Lurad av musiken. Två gånger!

I veckan såg jag Jason Statham 2: The Life of Jason Statham, med Jason Statham som Jason Statham. Också kallad Crank. Jag visste ju såklart precis vad jag skulle förvänta mig, så det var inte med några lustiga illusioner jag satte mig framför filmen. Jag tycker om att se halvpissiga actionfilmer ibland. Men den här gången blev jag lurad av musiken. För i inledningen så hör jag Refused – New Noise. Och det var riktigt passande med den snyggt klippta scenen. Inte trodde jag att ett svenskt hardcoreband skulle dyka upp i en halvstor Hollywoodfilm inte. Allra minst ett jag brukade lyssna på för jämnan. Synd att resten av filmen inte kom i närheten av den här scenen. Suck.

Ikväll såg jag multispråkfilmen 2046 och det första som slog mig var hur fullständigt underbart soundtracket var. Jag satt till och med och lyssnade på musiken vid menyerna ett litet tag. Och det blev bara bättre i filmen. Synd att det som hände i filmen aldrig riktigt orkade engagera mig. Jag kanske inte var på utländsk-annorlunda-filmhumör. Men slutet var bra, och jag ångrar inte att jag såg filmen (det ska kräva mycket för att ångra en sådan sak).