Kara no Kyoukai – The Garden of Sinners

Det var länge sedan jag såg något nytt på animefronten, och länge sedan jag såg något från Japan över huvud taget. Men många intressen kommer och går i aktivitet, och det här blommade upp igen när jag häromdagen såg första delen (av sju, vill jag minnas) av Kara no Kyoukai. Nu har jag sett de tre, timmesavsnitten, som fansubbats.

Jag är osäker på om det faktiskt är något bra. Intressant är det absolut, och lätt att bara fastna i. Mest av allt på grund av de rent obskyra och vrickade elementen. Japanerna kan hitta på konstiga saker, och i några fall blir det så lysande bra resultat att jag bara gapar, medan det i vissa fall, som det här, framstår som så jävla idiotiskt och ogenomtänkt det kan bli.

Här har vi en person som avskyr tanken på allt vad dödande heter (filmerna är rätt fulla med sådant). Den högsta moraliska ondskan. Han skyddar till och med en man, som vid upprepade tillfällen våldtagit och misshandlat kvinnor, från ett offer ute efter hämnd (som redan mördat en handfull). När sedan kärleksintresset börjar jaga det där hämndlystna offret så får han typ panik, för att han måste stoppa båda innan någon dör (medan våldtäktsmannen sover på hans soffa)… Eh.

Men! Det där kärleksintresset, tillika filmernas intressantaste sida, är en behärskat galen halvmänniska som gillar att mörda. Detta vet vår gode huvudperson mycket väl om. Dels för att han direkt sett henne skära någon stackare i bitar och dels för att hon tidigare försökte göra samma sak med honom. Nog för att kärlek inte är så rationellt aldrig… men en försök-mörda-mig-fetisch? Något långsökt.

Annars har jag inte så mycket att klaga på, men det där räcker. Behagligt långsamt, lagom mystiskt, något annorlunda berättat och snyggt.