Dirty Pretty Things och House of Sand and Fog

De här filmerna har, bland annat, två saker gemensamt. För det första så handlar båda om invandrare som lever i ett västerländskt land (England respektive USA). För det andra så är det två riktigt bra filmer, bland de bästa jag har sett i år.

Dirty Pretty Things såg jag nyss. Mest för att jag var intresserad av Audrey Tautous första engelsktalande roll, egentligen. En av de mest intressanta skådespelerskorna som är aktiva just nu. Dirty Pretty Things förstärkte den åsikten, bland flera andra. Ett lysande exempel på att mycket bra film görs utanför Hollywood. Kvalité av en mindre budget. Filmen är främst två saker: en icke Hollyträig kärlekshistoria, och en berättelse om den mörka sidan för folk som söker uppehälle i ett annat land. Hur man måste ha flera jobb för att kunna klara sig och hur man kan bli utnyttjad som kvinna. Hur moraliskt gråa filurer kan hjälpa invandrare in i landet till priset av en njure. Jag uppskattar verkligen skurkar som inte riktigt är skurkar. ”Sneaky” uppför sig som ett as vid fler tillfällen än inte men han håller fortfarande sitt ord och levererar. Okwe, huvudpersonen, är också en sådan där bra filmfigur, som har sin livsfilosofi djupt rotad i sig. Men någonstans på vägen rinner bägaren över och han tvingas överge den och göra ”Dirty Things”, av ”Pretty” anledningar. Detsamma gäller Senay (Tautou) med sina drömmar, som bara kan bli bortknuffade av verkligheten så länge.

En mörk film med hopp, på samma sätt som Charles de Lint skriver sina böcker och noveller. Jag blev glad av filmen, eftersom den just höll sig till hoppet hela tiden. Vad som egentligen hände på slutet får fantasin avslöja. Och, lyckligtvis, så lär en sådan här film aldrig få en uppföljare! Woho!

House of Sand and Fog är, å andra sidan, en av de mesta deprimerande filmerna jag har sett. Den handlar, kort och gott, om ett hus. Som, av lagliga kringelikrokar, beslagtas och auktioneras ut, till Kathys (Jennifer Connelly, även hon en av de mest intressanta skådespelerskorna just nu, mycket tack vare denna film) stora sorg. Den nya ägaren är den stolta och envisa Behrani, med familj, (Ben Kingsley, som gör en enastående insats) från Iran. Kathy försöker såklart få sitt hus tillbaka, med hjälp av det nya kärleksintresset, som råkar jobba som polis. Lagens brister, fördomar åt båda håll och kulturkrockar som svider.

Båda filmer försöker belysa problem i vårt samhälle och lyckas väldigt väl med det. I House of Sand and Fog är båda sidorna av myntet lika skitiga. Alla parter är övertygade om att de har rätt och drivet till sin spets så blir inte alltid medlen lika hederliga. Det görs många ”Dirty Things” här också, men även ”Pretty Things”. Men de snälla handlingarna uppväger inte de mindre snälla, och endast tragedi kan följa då. För den här filmen, om någon, är en tragedi. Shakespeare skulle kanske ställa sig upp och applådera när eftertexterna börjat rulla.

Strunta i Crash och se någon utav de här två istället. Jag gillar ett stort spektrum av filmer, men den här typen slår alltid väldigt högt när de görs rätt.