tisdag 9 september 2008

Håll käft och spela fiol istället!

Av allt jag lyssnar på så är Emily Autumn den enda favorit jag oftare än inte avskyr. Hon är en lysande violinist och hennes klassiska skiva Laced är en av de jag lyssnat allra mest på. Här är ett exempel på att hon kan hantera det:

http://www.youtube.com/watch?v=YwaeK6bC5jw

När hon plockar upp elfiolen så börjar experimenten som jag faller så lätt för. På skivan med det passande namnet Unlaced finns åtta sådana här låtar, eller ”är det någon som blir ihjälslagen med en rostig och ostämd fiol!?” som de också kan kallas. Oljud eller inte, bedöm själva. Jag tycker att det är underbart.

http://www.youtube.com/watch?v=Xt2GmkQbWDQ

Men när hon överger fiolen och öppnar käften kan resultaten bli vedervärdiga. Hon kan sjunga alltså, och det finns låtar med sång som jag verkligen gillar, men för det mesta så verkar hon använda tungan som en osthyvel mer än något annat. Problemet är nu att Emily Autumn verkar välja det här som framtida karriär. Allt det där sköna, den klassiska fiolen, elfiolsexperimenten och de alltför sällan hörda ljuden från en cembalo överges. Blä.

http://www.youtube.com/watch?v=V8r9lTR3NAA


(Undra vad hennes årliga kostnad för kläder, smink och hårfärg ligger på?)

2 kommentarer:

\m/ sa...

Autumn är en mindre gåta för mig. Ibland gillar jag henne, ibland hatar jag henne. Mycket knepig artist att tycka om eftersom hon är som en berg-och-dal-bana.

(I vått och torrt gillar jag hennes kläder däremot.) ;)

Johan sa...

Jag har aldrig förstått vad folk ser hos hennes musik, faktiskt. Jag tycker inte att det är oljud, bara inte så värst intressant.

//JJ