onsdag 31 december 2008

Mushishi, underbara Mushishi

Jag läste precis ut den senaste översatta volymen av Mushishi (d.v.s. nummer sex i ordningen). Varje gång en ny volym släpps så blir jag sådär barnsligt glad och kan knappt bärga mig. Posten känns alltid som långsammast när en ny Mushishi ligger i paketet. Den här gången var spänningen extra stor, eftersom nu, efter vad? 2 år, skulle jag få ta del av nya berättelser. För det är i och med volym sex som mangan går om animen, som kom 2006.

Det var lycka att läsa den här lilla samlingen. En sak som alltid fascinerar mig med fantasy är potentialen som finns i det faktum att skaparen kan skapa en helt ny värld, eller en ny aspekt till en redan existerande värld. Sorgligt nog så är det är sällan så spännande i praktiken. När jag läser det ena så påminner det ofta om det andra, liksom. Men världen i Mushishi sticker på något sätt ut.

För den som inte känner till den här världen: låt mig presentera den lite kort. Jag tar hjälp av huvudpersonen Ginkos jämförelse i första volymen. Om djuren och växterna representerar fingrarna på handen, där människan är toppen på långfingret, längst ifrån hjärtat. Sedan följer man blodet mot armen, där svampbiologin och mikroorganismerna finns, där det börjar bli svårare att skilja mellan växt och djur. Men om man går vidare, över armbågen, förbi axeln och stannar vid hjärtat så hittar man livet självt. Och här finns ”mushis”, den livsform som är så unik för världen i Mushishi. Det är helt enkelt en helt ny livsform som introduceras, och runt dessa mystiska varelser/ting berättar Yuki Urushibara om människor och deras kontakt med dem. Den här vinkeln gillar jag verkligen i min fantasy, vardagliga öden som berättas med det övernaturliga i bakgrunden (tja, definitionen av ”bakgrunden” kan ju diskuteras här). I grunden handlar det nästan alltid mer om människorna än om mushis.

Och det är just genom det här berättarsättet som mystiken fortfarande finns kvar, efter sex volymer. Eller snarare, den blir nästan större och större för varje gång. Huvudpersonen är en Mushishi, ett yrke i denna värld som går ut på att hjälpa människor som drabbats av mushis, samtidigt som de studerar sina fynd. Någon kombination mellan en läkare och en ständigt studerande akademiker. Vid väldigt få tillfällen avslöjas något konkret om Mushishi-livet, deras organisation och tradition. Den här volymen avslutades med just en sådan här ovanlig glimt och jag har nog aldrig riktigt sett framemot nästa volym i en serie lika mycket som nu.

1 kommentar:

\m/ sa...

LUUUUUUV Mushishi! <333
Jag kan inte heller vänta! Sjätte volymen var underbar! Vill ha MEEEEEER! X3

Det är lång till 19:e maj... :(