lördag 6 december 2008

Solaris

Det är spännande med filmer som knappt kan hålla mitt intresse under två timmar och fyrtio minuter, men som helt plötsligt, när den sista minuten har passerat, känns värt det.

Så illa är det inte riktigt, men jag funderade allvarligt på att faktiskt stänga av Solaris efter halva filmen (praktiskt eftersom den var uppdelad på två DVDer). Men jag bet ihop och fortsatte. Jag lyssnade duktigt på den ryska dialogen och läste subben som var lite efter (irritationsmoment!).

Det är en bra film, alltså, men den är plååågsamt långsam. Men idéerna lyfter upp ordentligt. Och det faktum att det här är så långt ifrån dagens rymd pang-pang som det kan bli. Variation förnöjer, och det där. Men slutet var räddningen. Riktigt underbart, faktiskt.

Jag ska se fler Tarkovskyfilmer. Stalker nästa!

3 kommentarer:

Johan sa...

Jag har inte sett Solaris (delvis eftersom jag inte är särskilt intresserad av filmatiseringar av böcker jag redan har läst), men Stalker är på sätt och vis en av mina favoritfilmer.

Läs någonting av Lem eller bröderna Strugatskij?

//JJ

daniel a. sa...

Jag brukar alltid säga: jo, jag har tänkt läsa dem.

Men nu säger jag såhär istället: jo, jag har tänkt läsa dem, men det kommer med största sannolikhet inte att ske inom det närmsta året.

Maria sa...

Mm. Solaris kändes verkligen som att den var hundra år lång. Men den var bra ändå. ;)