lördag 24 januari 2009

Att återvända till ”vilda västern”

Att se västernfilmer var en del av min barndom. Den gode, den onde och den fule var en favoritfilm. Knallpulverrevolvrar var häftiga och västernLEGOt som fanns ute på den tiden sysselsatte mig och mina vänner åtskilliga timmar. Sen någon gång senare så dog det här ut och ”vilda västern” låg länge långt bakom mig. Tills jag sen en tid tillbaka fick återbekanta mig med fenomenet.

Först kom filmen 3:10 to Yuma, med bland andra Christian Bale och Russel Crowe. Lite halvtaskig mot slutet, men det vägs upp av bra skådespeleri (Bale kan när han vill, och Crowe kan alltid, vare sig han vill eller inte). Bortsett från det där slutet (med väldigt mycket pangpang) så kändes det som en ganska otypisk film i genren, inte alls som jag kom ihåg dem. Bra dock, och smått rekommenderbar.

Sen kom en bok, som jag förmodligen aldrig hade läst om jag inte blivit inpetade i en panel på Kontext. Territory, av Emma Bull, en av de World Fantasy Award-nominerade böckerna för 2008. Den vann tyvärr inte, vilket folket i panelen, inklusive jag, tyckte att den skulle ha gjort. Det är en utmärkt bok om Doc Holliday och Wyatt Earp och gänget. Ett bra exempel på hur fantasy kan gå långt ifrån de klyschor som är förknippade med genren. En långsam och välberättad bok, med fokus på personporträtten. Jag skulle kunna sätta den här i händerna på någon skeptiker och säga ”Titta här, vad fantasy kan!”.

Senast, som i för några timmar sedan, såg jag filmen Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford. Brad Pitt spelar den förre och Casey Affleck den senare. Och de spelar bra, riktigt bra. Vilket såklart hjälper filmen, eftersom de här två, antingen ensamma eller tillsammans, är med i nästan varenda scen. Och det är en lång film också, med en speltid på över två och en halv timme. Dessutom så är den långsam och fylld av mycket tystnad från karaktärernas sida. Om inte en berättarröst hade legat i bakgrunden till och från så skulle det kunna vara en musikvideo. Inte riktigt, men… det hade inte gjort så mycket. För Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford har det första soundtracket sedan K-PAX som jag verkligen, verkligen tycker om, både i filmen och utanför. Underbart! Precis som filmen. Liksom Territory så ligger fokus på personporträtten. Och det är engagerade sådana. Jag har bevis på detta. För jag var trött när jag började se filmen och en långsam dålig film klarar jag av i en halvtimme. Här satt jag fastklistrad från början till slut.

5 kommentarer:

Autumn sa...

Det är roligt att du nämner västernfilmer, en genre jag knappt kikat på, trots att pappa var en stor fantast som ung och nu samlar på sig sin barndoms filmer i DVD-format.
Men bara nu under julledigheten såg jag vad som säkert var min första västernfilm, och det var den kvicka, och underhållande My Name is Nobody, av Sergio Leone.
Den var riktigt bra =)

Anonym sa...

Hihi, vad kul. Filmerna du nämner har jag tänkt se. :)

På första populärlitteratur-seminariet pratade vi faktiskt lite om att vilda västern-historier (romaner) är en genre som var jättepopulär men som nästan helt har försvunnit. För att det är så mycket i dem som inte funkar längre, som indianhatet och den typiske ensamme machohjälten är också lite på utdöende.

De västern-berättelser som finns idag och som når stor publik är filmer och tv-serier som inte är som de gamla, utan mer kritiska och inte glorifierar våld och den ensamme hjälten. Folk nämnde tv-serien Deadwood och filmer som There will be blood och No country for old men.

daniel a. sa...

Nahal - Västern har gömd potential. ;) Men jag är inte så säker på att jag skulle få ut så mycket mer än nostalgi om jag såg de där filmerna som ockuperade mina helger för en himla massa år sedan.

Maria – det ligger nog mycket i det där. Men det kan nog sägas om mycket annat också. Om jag har förstått det rätt så var t.ex. superhjältefilmer hur populära som helst någon gång i forntiden för att sedan dö ut ett tag och nu har det kommit tillbaka i en ny kostym (som heter CGI). Men tillskillnad från superhjältefilmer så gillar jag vändningen västern har tagit som genre, om fler filmer visar sig vara i stil med Jesse James (guh, lång titel på den där alltså).

Anonym sa...

För några få dollar mer gick på TV här om natten. Pappa satt uppe och tittade på den och jag gjorde honom sällskap emellanåt. Skitroligt.
Jag tycker i prinicp att alla gamla västernfilmer med Clintan är roliga och underhållande - fortfarande. Underbart tidsfördriv att titta på utan dåligt samvete efteråt. ;)

lazy sa...

Emma Bull håller på med en uppföljare till Territory! Den är "work in progress" så det finns inget datum ännu, men det är ändå en god nyhet! :)