McKillips återkommande miljöer

Jag har nu läst ut halva The Bell at Sealey Head, Patricia A. McKillips nya bok. Stämningsmässigt lysande, som vanligt, mycket tack vare det poetiska språkbruket. Handlingen rör sig sakta framåt och personporträtten träder fram mer och mer för varje sida. Det är en behaglig och lugn bok att läsa.

Men upprepningar är kanske inget bra drag hos en författare. Bok efter bok har utspelat sig i en liten, senmedeltida by någonstans på en isolerad landsbyggd, eller vid en ensam kustremsa. Och är det inte där så är det i den lite större och lika senmedeltida staden. Till McKillips försvar så gör hon det alldeles utmärkt och det märks att hon är hemma i miljön. Men det roliga är att t.ex. Solstice Wood, som utspelar sig i ett litet, nutida samhälle i USA inte skiljer sig särskilt mycket från fiskebyn i The Bell at Sealey Head. Även om det finns bilar och bensinmackar och bankautomater så känns Solstice Wood lika senmedeltida som något annat, eftersom McKillip så gärna låter berättelsen vandra ut i skog och mark. Det spelar liksom ingen roll om det är nutidsfantasy på 2000-talet eller pseudomedeltida, fiktiva världar – stämningen är ändå lika.

Det är tur att McKillips ordförråd är så stort och hennes berättarstil så givande att det aldrig känns som upprepningar. Men det vore banne mig kul att läsa något nytt, också.

Tummar ur rövar

Nu har jag fått ur min, i alla fall. Igår kväll och idag på förmiddagen ägnade jag min tid åt att skriva en presentation av Newford, Charles de Lints fiktiva stad. Ska låta den vila tills ikväll, för att sedan skicka in den till den allsmäktiga redaktören för Vetsaga. Förhoppningsvis dyker artikeln (essän?) upp där snart. http://vetsaga.se/ för den som inte visste. Dra dit och läs.

Nästa projekt, för nästa helg, är en artikel om filmen The Prestige. Poänger och ledtrådar. Den kommer att få se ljuset på Catahya.

Nu, så

Jag är selektivt långsam och lat. Det här projektet fick några år på sig, från tanke till start. Inte för att det är en komplicerad process att starta en blogg, men för att jag aldrig riktigt vetat vad som skulle stå här. Nu vet jag. Tror jag.

Jag kommer fortfarande skriva en massa fantastiksaker för Catahya. Jag ska fortfarande få tummen ur röven och skriva lite seriösa saker till Vetsaga. Här kommer jag möjligtvis länka till texterna som publiceras annorstädes.
Diverse om fantastik kommer i allra högsta grad skrivas här också, lite friare, lite lösare och med fler svordomar. Mest om litteratur, misstänker jag. Men jag misstänker ofta fel.

Men sen har jag en rad andra intressen som, faktiskt, inte har med fantastik att göra. Filosofi skulle kunna vara ett sådant (fast det är väl fantastik för de flesta). Matlagning, bakning. Likörtillverkning. Min jakt på smaker, som främst visar sig i choklad och diverse alkoholhaltiga drycker. På senare tid har jag tagit upp ett tills i år vilande intresse: spel, av alla former och slag. Sen finns det såklart filmer och böcker att skriva om. Anime och manga. Mitt intresse för konst. Musik. Några vardagsbetraktelser smyger säkert också in.

Det finns underlag för att göra det här stället aktivt. Men jag ställer låga krav på mig själv.